Jag är så jävla utmattad. Jag vill bara sova och inte vakna på ett par dagar.
Helgen har känts lång. Fredagens 12 timmarsjobb pass slet på mig. Att jag sedan inte sov mkt den natten gjorde inte allt bättre. Fick åka in till stan till halv 2 för att skjutsa Christian och hans kompisar hem från krogen. Stod och väntade på dom nere i bilen i en halvtimma sen dök en full Christian upp. Skönt att det bara var han. Så kunde jag kanske lite snabbt få komma hem och sova. Strax efter 2 var vi i runsvik hos Christian. Jag slängde mig i hans säng för att sova. Christian kom och la sig med kläderna på och jag fick tjata lite för att få honom o klä av sig. Vilket han inte gjorde, utan han somnade. Klockan 06.00 ringde hans larm på telefonen. FIIIIIIIIIIIITTTAAAAAAAAAA, jag får aldrig sova. är han väl hittat telefonen och stängt av larmet somnade jag om. Fick sova i ungefär en timma till sen var det dags. Dags att kliva upp, dags att sätta sig i en kall jävla bil och köra, ja dags att jobba igen.
Fast idag hade jag somsagt turen att få ta med mig lite sällskap i form av Christian. Thanks good. Hade inte han varit med och hjälp mig hade jag jobbat i närmare 12 timmar innan allt hade varit klart. Med hans hjälp tog det 6 timmar. Hela dagen led jag med en sprängande huvudvärk som senare gick över i migrän.
Konstigt? Ne, min kropp börjar reagera på min nya livsstil. Ingen sömn, lite mat och massor av jobb.

Efter jobbet for vi hem till mig där jag proppade i mig piller och la mig på kudden ett tag.
Men det var inte det lättaste att sova, med en pigg Christian som satt vid datorn och poppade musik och snackade i telefonen.

Efter en tid började endå migränen gå över. Eller ne inte gå över, men minska. Så jag klev upp och vi for hem till Christian och käkade lita tacos. Sen skulle Christian grejja och dona i garaget och det orkade jag inte med så då såg jag min chans att åka hem. JA, äntligen skulle Josefin få lägga sitt huvud på kudden och sova ut. Sova ut till hon var riktigt utvilad. SOVA utan tankar om jobb morgonen efter. Skööönt.
Men fick jag sova?

Klockan sju ringde telefonen...
Det var älskling i nöd. Han hade dragit ut och supit denna kväll också och inte fått tag på någon skjuts hem. Han satt ute i en död bil och tog sig ingenstans. ThanksGood?
Självklart ställde jag upp och lovade att hämta honom. Men det tog emot att än en gång kliva upp för att sätta mig i bilen och köra. Det var helt seriöst med tårar i ögonen som jag satte på mig mjukiskläderna och gick ut i kylan ännu en morgon, 07.15.
Kom hem strax efter åtta, la mig och ville aldrig vakna igen.

Idag är jag trött, less, arg och bitter..
gottah shape up-


josie brunhårig